Andas ut
Fast de nog skulle kunnat bli bra o jag nog någon gång skulle kunnat kännt något så känns de ändå som en sten har fallit ur mitt hjärta. De känns som en otrolig lättnad.
Visst är de synd men samtidigt gå runt o undra en massa. Nu vet jag o kan leva efter de.
Vem vet, livet är ju inte slut nu. Mycket kan hinna ändras tills jag dör.
Kommentarer
Trackback
